Enkel matematik

Admin   11 augusti, 2016   Inga kommentarer till Enkel matematik

Enligt folkhälsomyndigheten så är cirka två procent av den svenska befolkningen mellan 16-84 år problemspelare. Dessutom har ytterligare fyra procent av befolkningen en viss risk för spelproblem. Enligt deras egna uträkningar så finns det ungefär 131 000 problemspelare i Sverige och cirka 170 000 anhöriga och 82 000 barn som lever med en problemspelare.

Personligen tycker jag att folkhälsomyndigheten har räknat väldigt lågt speciellt vad gäller anhöriga och närstående. Rent realistiskt så finns det många fler anhöriga/närstående om man räknar in maka/make/partner/sambo, barn, föräldrar till bägge i förhållandet och mor/farföräldrar till bägge i förhållandet. Sen finns det visst problemspelare som lever enskilt men de har föräldrar och mor/farföräldrar som också ska räknas in.

Så låt oss göra en egen uträkning och låt oss räkna lågt och låt oss säga att runt varje problemspelare så finns det tre anhöriga/närstående som drabbas då blir 131 000 X 3 = 393 000 anhöriga/närstående som drabbas och till detta kan vi då också lägga att ytterligare fyra procent av befolkningen har en viss risk för spelproblem.

Jag vet inte hur gammal folkhälsomyndighetens statistik är men på mig känns det som om den inte är up to date. Kanske dags att göra en ny undersökning år 2016 och presentera den. Eller är det kanske så att det finns krafter där ute som inte vill se en sådan undersökning för då skulle det helt plötsligt bli ett stort problem för sittande regering?

I den statistik folkhälsomyndigheten presenterar så nämns inte mörkertalet, hur många fler med spelproblem finns det där ute som hamnat utanför statistiken för att de inte blir synliggjorda?

Till denna statistik räknas heller inte in dataspelsberoende och köpberoende, enligt folkhälsomyndigheten så skriver de själva ”Folkhälsomyndigheten har inget uppdrag inom området datorspel. Fakta och kunskap om dator- och tv-spel hittar du hos Statens medieråd” och när det gäller köpberoende så existerar tydligen inte det ens.

Så hur ska man då råda bot på detta? Tja om jag visste svaret på denna fråga då skulle jag nog bli miljonär. Men visst det finns hjälp att få för spel, dataspel och köpberoende samt för anhöriga/närstående och det kallas ideella krafter. Det finns föreningar och privatpersoner som engagerar sig i detta helt ideellt och gör sitt bästa för att hjälpa så många som möjligt. Det finns få behandlingshem för spelberoende, ett sådan är Game Over i Linköping och så finns det dagbehandling runt om i landet. Men fortfarande saknas vilja från politiskt håll att se till att det öppnas upp fler behandlingshem.

För anhöriga/närstående finns det också hjälp. Jag gör så gott jag kan med minimala medel. Sen finns det föreningar som också vänder sig till anhöriga/närstående till en spel, dataspel och köpberoende person. Vissa kommuner erbjuder också hjälp till anhöriga/närstående men då brukar ofta fokus vara på att man ska vara anhörig/närstående till en person med alkohol eller drogberoende.

Vad skulle jag vilja att man gör? Jag skulle vilja se en handlingskraftig regering som reglerar spelbranschen, reglerar spelbranschens marknadsföring, avsätter pengar till behandlingshem, ser till så att det utbildas terapeuter med specialkompetens med inriktning på spelberoende och hjälper ideella krafter så att man får medel till att kunna fortsätta sitt arbete.

Skillnaden mellan medberoende och möjliggörare

Detta är inte skrivet av mig, detta är vad jag hittat på internet och källa anges!

Nu är jag fundersam…

Har förstått det som att många tolkar medberoende som om att man samtidigt möjliggör ett missbruk.

Min personliga uppfattning är att man kan vara medberoende utan att för den skull vara möjliggörare. Vad säger ni?
Exempel 1:
Jag kan ligga vaken nätterna igen med ångest och oro för vad missbrukaren gör. Jag är trött och okoncentrerad på dagarna för jag oroar mig så mycket och inte sover. Min mobiltelefon är alltid på, dag som natt, ifall missbrukaren skulle ringa så finns jag alltid ajour. Istället för att sköta mitt jobb sitter jag och kollar på nätet efter behandlingshem, vårdalternativ och stödorganisationer som kan hjälpa missbrukaren. Sedan följer en lång övertalningskampanj där jag försöker få personen att söka hjälp. Jag ställer in kvartssamtalet med mitt barns lärare för att jag akut måste följa missbrukaren till läkaren eller akuten.

Ovanstående exempel ser jag som medberoende.

Exempel 2:

Jag gör allt ovanstående men förutom det så ringer jag även och sjukskriver missbrukaren hos arbetsgivaren ifall du är för full/bakfull för att gå till jobbet, jag ljuger för omgivningen för att skydda missbrukaren (och mig själv) från konsekvenserna av missbruket. Om missbrukaren har skulder så betalar jag dem, hellre det än se dig råka illa ut. Jag torkar upp spyor, tvättar kläder, betalar hyror och försöker få dig att se hel och ren ut. Jag gör allt för att du inte ska få ta de negativa konsekvenserna av missbruket i tron och förhoppningen om att jag gör något gott och att det ska bli bättre.

Ovanstående exempel ser jag som möjliggörare.

Vad tycker ni? Var går skillnaden eller är det samma sak?

Källa: Medberoende vs Möjliggörare?

MEDBEROENDE OCH MÖJLIGGÖRANDE

En person som är medberoende befinner sig i närheten till en person som är beroende. Den medberoende anpassar sitt liv efter den beroende och tänjer på sina egna gränser. Medberoende är en naturlig reaktion på att befinna sig i närheten till ett onaturligt beteende.

Den medberoende blir ofta kontrollerande: Var har han varit, vart skall han gå, var har han gömt flaskorna, luktar han sprit…?

Den medberoende övertar känslomässigt och praktiskt ansvaret för den beroendes handlingar.

Den medberoende sköter kontakter och ”städar upp”. ”Han klarar inte det…”

Den medberoende döljer och hemlighåller återfall för att missbrukaren inte skall drabbas av de negativa konsekvenserna om det skulle komma fram.

Den medberoende drabbas ofta av liknande symptom som missbrukaren. Skamkänslor, skuldkänslor, fysiska symptom. Medberoende kan leda till bitterhet och ibland eget missbruk.

Den medberoende förhindrar att den beroende drabbas av de fulla konsekvenserna av sitt missbruk. Den medberoende blir möjliggörare av fortsatt missbruk. Den medberoende ”räddar”, ”fångar upp”, ”håller under armarna”… Detta är egenskaper som i kontakt med andra hjälpbehövande kan vara viktiga och nödvändiga. Men i kontakt med beroende blir det ofta rakt omvänt, kontraproduktivt, det stjälper i stället för att hjälpa. Den medberoende bidrar till att förlänga tiden i missbruk.

Den medberoende räddar människor från att falla, men förhindrar dem därmed också att växa. Den medberoende har ofta lättare att fokusera på andra människor, än på sig själv.

Den medberoende kan vara en anhörig, en kollega eller en professionell person som arbetar med människor med missbruksproblematik. Rosengren (2001) skiljer på ett ”primärt medberoende” som personen har med sig från barndomen, och ett ”sekundärt medberoende” som utvecklas i vuxen ålder i kontakt med någon som har ett beroende.

Källa: medberoende.pdf

 

Varför gör du detta?

Denna fråga har jag fått många gånger från goda vänner och speciellt nu de senaste dagarna efter att de jag trodde var mina vänner högg mig i ryggen och svaret jag ger till alla är, jag gör detta därför att det finns så många människor i vårt samhälle som lever i ett förhållande med en beroendeperson.

Vi anhöriga/närstående till beroendeperson vi syns oftast inte då vi hamnar i skymundan av beroendepersonen, störst fokus medialt och socialt riktas mot beroendepersonen. Debatter och diskussioner handlar för det mesta om beroendepersonen och beroendet.

Vi anhöriga/närstående måste också få synas och få berätta vår historia om hur det är att leva med en beroendeperson. Som anhöriga/närstående så måst vi kunna prata om hur vi känner med likasinnade, kunna träffas och diskutera samtidigt som vi vet att den som sitter med oss i gruppen går igenom samma sak.

I dagsläget så talas det om att det finns 170-200 000 spelberoendepersoner i Sverige och mörkertalet är det ingen som vet hur stort det är. Rent realistiskt så borde det då finnas minst mellan 510 000 och 600 000 anhöriga/närstående om vi utgår från att det finns tre anhöriga/närstående till en beroendeperson. Var är då alla dessa anhöriga/närstående?

De är hemma och lever i förnekelse och skam, att vara anhörig/närstående till en beroendeperson är så fyllt av skam, skuld, förnekelse och en hel del andra känslor att det till sist tar över och man kan inte fungera riktigt. Jag vet hur det var för mig, man låste in sig mentalt, man slutade prata med beroendepersonen, den ständiga kampen att hålla igång ekonomin o.s.v.

Så ja jag lägger ner en massa tid och energi på detta men det är för att jag brinner för det. Jag vill att anhöriga/närstående ska få komma till tals, att de ska få berätta sin historia, att de ska kunna hitta ett ställe med likasinnade och kunna diskutera och hjälpa varandra. Och detta är inget jag kommer att ge upp bara för att några få valde att hugga mig i ryggen. Man får aldrig ge upp kampen för det man tror på

Dragan

Var man inte värd mer?

Var ska jag börja? Det är inte så lätt att uttrycka de känslor jag har just nu mot människor jag trodde var mina vänner men som nu i efterhand har visat sig att de hade inga problem att hugga mig i ryggen.

Hur kommer det sig att man ena dagen är vänner och nästa dag vänder det och de väljer att hugga mig i ryggen? Hur kommer det sig att man inte var värd mer? Hur fungerar egentligen vissa människor och kan man lita på sådana människor som med lätthet kan hugga en annan människa i ryggen och sen gå vidare som om inget har hänt?

Hur kan man driva en förening och säga sig verka för att hjälpa andra människor när man gör så som man gjorde mot mig? Vilket förtroende inger det alla de som söker sig till den föreningen? Man kan säga vad man vill om den förra styrelsen men de verkade i alla fall för föreningens bästa. Synd bara att man inte såg det då, men man lär av sina misstag.

Jag kommer nu att lägga detta bakom mig och gå vidare, jag kommer att fokusera på vad jag kan göra och just nu ligger mitt fokus på att hjälpa anhöriga/närstående. Jag tycker att alldeles för stor fokus har riktats på beroendepersonerna och man har helt och hållet glömt bort att det finns anhöriga/närstående runt beroendepersonen som också lider och behöver hjälp.

 

För dig som är anhörig

Tecken som kan tyda på spelberoende

Det är vanligt att du som anhörig lägger märke till de första tecknen på spelproblem. Ofta börjar spelandet som ett oskyldigt tidsfördriv som tillför något positivt, till exempel spänning eller social gemenskap. Det kan dock med tiden utvecklas till ett spelberoende. Det är inte alltid lätt att veta om personen man oroar sig för faktiskt har ett problem, ibland på grund av att personen inte berättar eller försöker täcka upp för sitt spelande. Ju tidigare man kan se tecknen desto bättre.

Vanliga tecken och varningssignaler:

Tid: Allt mer och mer tid används till spel och planering kring spel. Personen kanske oftare verkar frånvarande och prioriterar spelandet framför andra saker som tidigare varit viktigt i personens liv.
Ekonomin: Det försvinner pengar från konton, personen kanske allt oftare lånar pengar utan att kunna betala tillbaka, personen kan ha pengaproblem trots en stadig inkomst, eller kanske har svårt att betala räkningar.
Humöret: Personen oroar sig mer än vanligt och är mer lättretlig, och uppvisar oftare tecken på nedstämdhet och oro.
Beteenden: Det är inte heller ovanligt att personen isolerar sig från vänner och anhöriga och drar sig undan sociala aktiviteter.

Källa: Stödlinjen

Anhörig till spelberoende. En manual för stöd och behandling

I den här manualen presenteras ett program för utbildning och stöd till spelberoendes anhöriga. Syftet med manualen är att hjälpa de anhöriga att börja se till sina egna behov och hur de konstruktivt ska kunna hantera de problem som ofta följer på spelandet.

Källa: Folkhälsomyndigheten

Ladda ner manualen HÄR

Vi anhöriga/närstående får aldrig komma till tals…

I den debatt som råder kring spelberoende/missbruk så handlar det nästan uteslutande om beroendepersonen men väldigt sällan nämns vi anhöriga/närstående. Dock kvarstår faktum att runt en beroendeperson så finns det anhöriga/närstående som maka/make, barn, syskon, föräldrar och goda vänner som får lida p.g.a. den spelberoendes beteende.

Jag kan tala för egen del hur det är att vara anhörig, men jag har också under drygt fyra år träffat många anhöriga/närstående som beskriver en outhärdlig situation. Jag har valt att lämna föreningen spelberoende och avsikten med denna sida är att skapa ett ställe där vi anhöriga/närstående får prata om hur vi mår, hur vi känner, vi kan öppna upp oss inför andra likasinnade.

Så fort man tar upp ämnet spelberoende och det uppfattas av de spelberoende som kritik eller anklagelse mot spelberoende då får man skit för det! Undrar bara varför, varför kan inte vi anhöriga/närstående diskutera ämnet utan att bli påhoppade? Lever inte vi i förhållanden med beroendepersoner? Drabbas inte vi av spelberoendet? Får inte vi komma till tals? Ska allting fokusera på och handla om beroendepersonen?

Många beroendepersoner menar på att de får leva med demoner, att de hela tiden utsätts för frestelser av spelbolagen att de har det svårt och visst jag håller med om detta. Det är inte lätt att vara spelberoende och försöka sluta när man söker hjälp för att sen utsättas för en massiv förföljelse av spelbolagen. Men hur tro ni beroendepersoner att vi anhöriga/närstående har det?

Tror ni att det är en dans på rosor för oss? Tror ni inte att vi också förföljs av demoner? Tror ni inte att vi mår dåligt när vi får bevittna era humörsvängningar er ilska och allt annat som följer i spåren?

I en debatt om spelberoende/missbruk ska man inte glömma att nämna oss anhöriga/närstående som också får lida p.g.a. att vi har en person vi håller av som mest troligt har spelat bort familjens pengar och i värsta fall familjens hem.

Så nästa gång ni ger er in i en hetsig diskussion tänk då på detta, personen ni är hetsiga mot och som ni anklagar för att inte vara förstående är kanske en anhörig/närstående som lever i sitt eget lilla helvete och inte får hjälp att ta sig ur det. Respektera andra så som ni vill bli respekterade och låt oss inte glömma att det är många som drabbas av att en person är spelberoende och att det handlar inte bara om den spelberoende personen

Dragan Klaric
Anhörig/närstående