I Sverige råder pressfrihet och journalister kan granska och kritisera precis vem de vill. Den ansvarige utgivaren är den som får stå till svars. När det handlar om debattartiklar är det inte tillräckligt att ha en annan åsikt än skribenten. För rena sakfel går det däremot ibland att få en rättelse.
Varför har journalister så mycket frihet?
I grund och botten handlar det om att Sverige vill ha en stark och oberoende media som kan ställa makthavare till svars. Målet är att undvika den censur och tystnadskultur som förekommer i många auktoritära länder. Med ansvarig utgivare och pressetiska regler går det ändå att hålla journalistiken på en acceptabel nivå. Om så kallad god publicistisk sed inte följs, kan det hända att Granskningsnämnden eller Allmänhetens Pressombudsman har invändningar. I allvarliga fall går det att koppla in jurister. En jurist inom immaterialrätt är bra att koppla in om ett inslag till exempel skadar ett varumärke genom att skriva rena felaktigheter. Det kan leda till stor ekonomisk skada för ett företag.
Rättsprocesser blir ofta långdragna
Om ett företag eller media vill ställa en journalist till svars är det den ansvarige utgivaren som har det juridiska ansvaret. Om det som publicerats är en tolkningsfråga eller bara något som vinklats genom att utelämna information, blir det väldigt svårt att vinna i rätten. Sakfel prövas heller inte av rättsväsendet, men det brukar kunna gå att få utgivaren att göra en rättelse där eventuella felaktigheter korrigeras. Uppenbar partiskhet brukar också fällas när det förekommer i medier som hävdar att de är politiskt oberoende.
Om något bryter mot lagen är situationen annorlunda. Jurister hjälper till med brott mot immaterialrätt eller till exempel ett tydligt fall av förtal. Dock måste man vara beredd på att rättsprocessen drar ut på tiden och även riskerar att bli kostsam. Därför väljer många att istället publicera en egen artikel som motbevisar det som journalisten påstår.
Journalistik
