Min cancerresa!

Första gången jag drabbades av cancer var 1990 när jag fick diagnosen testikelcancer!

Jag var 25 och hade precis gift mig och såg fram emot ett lyckligt liv när jag en dag fick ont i pungen! Akut in på sjukhus där man akut opererade bort den ena testikeln och jag får beskedet att det är en tumör!

Chocken av detta var otrolig och tankarna rusade! Drygt en vecka efter allt detta får jag ett samtal från en läkare på onkologen i Lund som berättar att om jag inte kommer in på behandling direkt så är risken stor att jag kommer att dö! Mina ben vek sig och jag hamnade i ett chocktillstånd! Jag tog fram en flaska sljivovica och började dricka! När min hustru kom hem från jobbet såg hon att det var något som var fel och när jag berättade vd läkaren sa så bröt hon ihop!

I vilket fall som helst så påbörjade jag min cytostatikabehandling och jag kan säga att det var det värsta som jag någonsin varit med om! Första behandlingen satte dom nålen i min högra arm och sprutade in cellgifter! Detta ledde till att mina kärl sprack och jag fick blodproppar i höger arm! Akut in på sjukhus för kontroll där m beslutar att sätta in blodförtunnade medicin!

Jag skulle få fyra behandlingar med cytostatika och efter att den första behandlingen hade gått fel så beslutar man att sätta in en kateter i halsen! Ingen skön känsla att ha det i halsen! Min andra cellgiftsbehandling påbörjas och det jag minns av den och kommande två behandlingar är att jag kräktes hela tiden och att jag tappade drygt 30 kilo av min vikt! I övrigt så minns jag inte mycket mer!

Efter cellgiftsbehandlingen fick jag återhämtningstid inför en massiv operation där läkarna går in i buken och tar bort körtlar! Operationen blev lång och plågsam för mig då jag fick ligga på sjukhus i två veckor för att återhämta mig! Under operationen så råkar läkaren skära av en nerv som resulterar i att jag och min hustru blir barnlösa!

Detta var min första cancerresa!

Min andra cancerresa är när min hustru drabbas av bröstcancer 2015 och genomgår operationer, cellgiftsbehandling och strålning! När min hustru berättade att hon har bröstcancer då ramade jorden under mig och jag blev helt knäckt av beskedet tårarna bara rann!

Under hela processen med min hustrus behandling var jag tvungen till att var stark för hennes skull så att hon kunde känna sig trygg! Detta resulterar i att jag 2017 hamnar i en djup depression med panikångest! Vilket leder till att jag läggs in på psyk och får behandling! Juni 2018 bestämmer jag mig för att ta mig ur denna onda cirkel och börjar ta långa promenader flera gånger om dagen! Detta i kombination med mediciner gör att jag återhämtar mig från mitt psykiska dåligmående och jag börjar se positivt på framtiden!

Min nuvarande cancerresa började i maj detta år när jag blev gul och mina ögon blev gula! Akut in på sjukhus där jag blir inlagd och genomgår skiktröntgen, ultraljud, magnetröntgen och till sist kör de ner en slang för att kolla var problemet ligger! Inledningsvis tror läkarna att det kan vara en gallsten som blockerar men efter att de kört ner slangen och kollat konstatera de att det är en tumör som har blockerat gallgången!

Tumör! Jag blir chockad inte igen! De skickar en bit av tumören till Lund för kontroll och kort efter ringer de från kirurgen i Lund och vill att jag ska komma ner! Där i ett litet rum med min hustru och dotter berättar doktorn att det är cancer i bukspottkörteln och att det är en av de aggressivaste cancer man kan få! Han börjar prata om överlevnadsstatistik och min hjärna kopplar ifrån!

In på operation i Lund där de tar bort delar av magen, bukspottkörteln, tarmar och hela gallblåsan! Under postup på uppvakningsavdelningen kämpar de med att hålla mig vid liv och jag får veta att det var nära att de miste mig! Vilket hade inneburit att jag hade dött där om de inte hade varit duktiga och höll mig vid liv!

Efter detta så upp på avdelningen och det tog tre veckor för mig att återhämta mig! Under hela denna tid så var min hjärna inte med på resan den hade stannat kvar i maj och jag fungerade på ren automatik! Väl hemkommen så börjar min hjärna att komma ikapp min kropp och då kommer alla känslorna ikapp en! Jag kan lova er det är inte kul när man helt plötsligt återfår sina känslor i expressfart!

Nu genomgår jag cytostatikabehandling med tabletter och tar blodförtunnande för att jag fick blodproppar i lungorna efter operationen som tog 13 timmar! Jag klagar inte utan tar en dag i taget men det värsta är att jag vet inte om jag får leva i sex månader eller sex år så ovisst är det och läkarna har inget svar förutom att om cancern kommer tillbaka så kan de inte göra något!

Detta är min cancerresa och jag ville dela med mig av detta så att folk förstår hur tufft det är när man själv drabbas av cancer eller när någon man älskar drabbas av cancer för ofta så kan man inte se på personen att den har cancer och då kan lätt missförstånd uppstå!

Om ni vill följa min cancerresa då kan ni gå med i min Facebookgrupp https://www.facebook.com/groups/draganklaric

Please follow and like us:
error
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.